Är Framväxande kyrkans kritiker alltför kritiska?

Fra Understandthetimes.org
Av Roger Oakland.

Inta alla kristna är kallade att vara väktare. Detta är förståeligt. Kristi kropp är uppbyggd av män, kvinnor och barn med många olika gåvor och kallelser vilka alla är viktiga för att Kristi kropp ska vara frisk. Väktaren är en person som kallats av Gud att varna för farorna i att vända bort från sanningen och bli vilseledd.

Denna kallelse är inte utan problem och svårigheter. Fastän väktarens röst kan vara biblisk anses han eller hon nästan alltid av majoriteten vara alltför kritisk. Detta är speciellt sant idag när så många kristna ledare omfamnar kristendom som är mer sökarvänlig och driven av ett syfte (purposedriven) snarare än gudfruktig och andeledd. En person som försöker driva vilsna får tillbaka till fållan anses negativ, dömande och kärlekslös.

Det är också så att när några har vänt bort från Guds Ord är de inte alltid tacksamma mot den som talar om för dem att de kommit bort från Ordet. Om en person visste att han hade blivit bedragen hade han inte blivit förledd av bedrägeriet. Det är också ett faktum att det är många som ger sig ut för att tro på Kristus men har väldigt lite tro på Hans Ord.

Det är Guds Ord som ska vara vår lodlina för att få oss tillbaka till sanningen. Att följa en människa och hans idéer kan mycket väl leda oss vilse, särskilt om hans idéer inte är linje med Guds uppenbarelse som finns skrivet i Guds Ord.

Jag har försökt att ljuda ett andligt alarm genom att dokumentera fakta som hör ihop med olika idéer och trender som strömmar genom världen i Kristi namn. Vi lever i en tid i församlingens historia när en ny reformation sägs vara på väg och kristendom återupptäcks så att den ska vara mer relevant för det tjugonde århundradet, men en kristendom som inte är i överensstämmelse med Skrifterna är inte kristendom.

Kritikerna besvaras
Det finns de som kommer att läsa detta och inte komma till slutsatsen att vi lever i en tidsålder av avfall före vår Herres återkomst. Det kommer att finnas sådana som anklagar mig för att presentera en obalanserad uppfattning om den framväxande kyrkan, trots fakta. Det kommer att finnas sådana som säger att jag bara koncentrerar mig på det negativa och att jag har undvikit allt det som är bra med den Framväxande kyrkan.

Till exempel förväntar jag mig att det kommer uttalanden liknande det följande som gjorts av supportern till den Framväxande kyrkan, Darren King, i en artikel som han skrev med titeln ”Ett svar på reaktionen mot den Framväxande kyrkan”:

Det är tydligt att medan de av oss som är engagerade i den Framväxande kyrkans konversation kan finna nya perspektiv vara till nytta, finns det andra, inom den större kristna gemenskapen, som anser dessa fräscha perspektiv inte bara onyttiga utan faktiskt hotfulla. Dessa människor tenderar att verka under väldigt cirkulära och stela trossystem. Och för dessa människor orsakar varje idé som inkräktar på minsta lilla hörn av ”trons infrastruktur” något som innebär en fly eller fäkta-reaktion.1

Detta påstående illustrerar hur någon med ett stelt perspektiv (bibliskt perspektiv) uppfattas av en med Framväxande kyrkan-perspektiv (”fräscht perspektiv”). Från Darren Kings synvinkel är det så att den som inte är villig att överge sin ”tros-infrastruktur” (Bibeln) till förmån för det ”fräscha perspektivet” (idéer som är obibliska eller antibibliska) ses som en farlig knäppskalle.

King, redaktören för Precipice Magazine, slår vidare fast att han har en plan för att ta itu med motståndare som vägrar ersätta sin ”tros-infrastruktur” med det ”fräscha perspektivet”.

Det jag är intresserad av är en diskussion om de stereotypa reaktionerna; den kritiska responsens som uppstår ur en ande av överlägsenhet, förakt, fruktan osv. Det är med det målet i sikte som vi på Precipice lanserar ett nytt tema kallat: ”En kritik av kritiken: Ett svar på reaktionen mot den Framväxande kyrkan”. Under de följande veckorna kommer vi att vända oss direkt till dessa speciellt onådiga, destruktiva och föraktfulla exempel på kritik, en efter en.2

Efter denna artikel följde några exempel på kritik mot Framväxande kyrkan med åtföljande respons av Precipice Magazine. Till exempel, som ett svar på kritiken - ”Jag upplever att du aldrig kan få klart besked om vad den Framväxande kyrkan egentligen tror. Den typen av opålitlig teologi verkar farlig, feg och alldeles för passande i vår politiskt korrekta kultur” - gjordes följande påstående:

Det finns ett väldigt bra skäl till varför det är svårt att få klart besked om den Framväxande kyrkan på vissa punkter. Det är helt enkelt så att den Framväxande kyrkan är en rörelse som utvecklas, en flytande konversation. Den är inte ett samfund med en officiell lära att referera till. I dessa typer av konversationer är det ofta till hjälp att urskilja Frambrytande, en specifik grupp, från den större Framväxande kyrkan-konversationen. Frambrytande är en gemenskap inom den större kontexten av den Framväxande kyrkan...

Den Framväxande kyrkan-skaran är inte nervös över att gråa områden dröjer kvar. Mysterium är nyligen omfamnat av den Framväxande kyrkan. Och detta skifte bort från en blind betoning på historisk tro verkar, i alla fall för mig, mycket mer i linje med tidig kristen tro och utövning. Tro är en process. Den kristna erfarenheten är en resa. Det skulle vara bra för oss att påminna oss att för de tidiga Kristi efterföljare refererades ofta tro till ”Vägen” - inte till målet.3

Om kristendomen utvecklas, som denna skribent föreslår, vad utvecklas den till? Vare sig man kallar denna trend en ”kyrka” eller ”konversation” är inte poängen. Det som är viktigt är om trenden är baserad på sund kristen lära eller inte. Som vi har diskuterat i tidigare kommentarer är inte tro i Bibeln grunden för denna ”Nya reformation”. Tro i Bibeln förespråkas inte; den är under attack. Tro omintetgörs.

Ja, det är sant att den tidiga kyrkan kallades ”Vägen”. Men kyrkan kallades ”Vägen” på grund av att medlemmarna i kyrkan följde Jesus, som sa att Han var ”Vägen”.4 Jesus sa också att ”Vägen” är en ”smal väg”5 och den ”enda vägen”6 för att komma in i himlen. Den Framväxande kyrkans väg eller framväxande konversation eller vilket namn som helst som används för att beskriva denna så kallade Nya reformation är i mina ögon en bred väg som många reser på och är på väg åt fel håll.

Försvar av den Framväxande kyrkan
Det bör nu vara uppenbart att de som kritiserar den Framväxande kyrkan eller ”konversationen” också blir kritiserade. Anledningen till att Darren King, chefredaktör för Precipice Magazine, lanserade en kolumn för ”kritiserande av kritikerna” var på grund av ett antal negativa kommentarer om en artikel skriven av Scot McKnight med titeln ”Fem strömmar av den Framväxande kyrkan” som fanns med i februarinumret 2007 av Christianity Today. Enligt King:

Detta nummer (som kritiserar dem som är kritiska mot den Framväxande kyrkan) fick en ny betydelse som följde på Scot McKnights artikel ”Fem strömmar av den Framväxande kyrkan” vilken nyligen var med i Christianity Today. Som jag nämnt i en tidigare artikel var det för var fjärde positiva respons på McKnights artikel en inte bara negativ utan faktiskt ilsken, föraktfull, oförskämd.7

Scot McKnight är en allmänt erkänd auktoritet på Nya testamentet, tidig kristendom och den historiske Jesus. Han innehar Karl. A. Olssons professur i religionsstudier på North Park University, Chicago, Illinois. McKnight, författare till över tjugo böcker, har gett radiointervjuer över hela landet, varit med i tv, och efterfrågas regelbundet som talare i kyrkor och utbildningsevenemang. Dr McKnight fick sin FD på University of Nottingham.8

I artikeln som skrevs för Christianity Today antog Dr McKnight uppgiften att förklara vad den Framväxande kyrkan är och vad den inte är. I inledningsdelen av artikeln skrev han:

Tillsammans med orättvisa stereotyper av andra traditioner är vandringshistorierna som omger den Framväxande kyrkan av samma slag – en av de mest kontroversiella och missförstådda rörelserna idag. Som teolog har jag studerat rörelsen och interagerat med dess nyckelledare under flera år – jag anser mig lyckligtvis till och med vara en del av denna rörelse eller ”konversation”. Som evangelisk har jag haft mina funderingar, men generellt sett anser jag att det som framväxande kristna tar med sig till bordet är vitalt för kyrkans allmänna hälsa.9

Scot McKnight hävdar att den Framväxande kyrkan-rörelsen missförstås av kritikerna. Enligt honom är den Framväxande kyrkan ”vital för kyrkans allmänna hälsa”. Som”teolog” och en som ”lyckligtvis” anser sig vara del av rörelsen har McKnight ”interagerat med nyckelledarna i rörelsen.” För att definiera den Framväxande kyrkan gjorde McKnight följande uttalande:

För att definiera en rörelse måste vi för artighets skull låta den säga vad den är. Eddie Gibbs och Ryan Bolger definierar i sin bok Emerging Churches: Creating Christian Community in Postmodern Cultures (Baker Academic, 2005) framväxande så här: Framväxande kyrkor är gemenskaper som utövar Jesus väg inom postmoderna kulturer. Denna definition omfattar nio tillämpningar. Framväxande kyrkor (1) identifierar sig med Jesu liv, (2) transformerar den sekulära världen, och (3) lever i högsta grad kollektiva liv. På grund av dessa tre aktiviteter (4) välkomnar de främlingar, (5) tjänar med generositet, (6) deltar som producenter (7) skapar som skapande varelser, (8) leder som en kropp, och (9) tar del i andliga aktiviteter. 10

Få kritiker till den Framväxande rörelsen skulle ha problem med den definitionen som Gibbs och Bolger erbjuder om den adekvat definierade den Framväxande kyrkan-rörelsen. Men den här definitionen räcker inte till för att definiera rörelsen. En mängd allvarliga hädiska idéer, övertygelser och utövanden som förespråkas av rörelsen visar att biblisk tro är under attack. I stället för att vara en ”Ny Reformation” är det en potential tillbaka till andligt mörker.

Dessutom kommer Scot McKnight själv till korta med att ge en komplett och ordentlig definition när han är kritisk mot D. A. Carsons kritik mot den Framväxande kyrkan.

D.A. Carsons Becoming Conversant with the Emerging Church (Zondervan, 2005) är inte ensam om att peka ut problemen inom den framväxande rörelsen, och jag skall peka på några i det som följer. Men som en beskrivning av rörelsen saknar Carsons bok direkt medvetenhet och lider av ett alltför trångt fokus – mot Brian McLaren och postmodern epistemologi.11

Det är intressant hur McKnight och andra avfärdar Brian McLaren och hans obibliska idéer genom att relegera honom till de fanatiska extremisterna när de vill peka ut det ”goda” i den Framväxande kyrkan-rörelsen. Det är samma som att säga att det är möjligt att få bort arsenik som har blandats i en milkshake genom att selektivt suga genom ett sugrör. Rörelsen är spetsad med idéer från McLaren och andra ledare inom den framväxande rörelsen. Den så kallade ”generösa ortodoxin” som Brian McLaren skriver om skulle också kunna förstås som ett utbrett avfall.

För att censurera rörelsen eller “konversationen” för att göra den “frambrytande-säker” skulle man behöva komma på ett nytt namn på rörelsen som inte har någonting att göra med ordet framväxande. Rörelsen bort från Guds Ord mot ett erfarenhetsmässigt möte med ”Gud” genom utövande av österländsk mysticism och romersk-katolicism är helt klart en del av rörelsen som för närvarande är på gång.

Dessutom försöker Scot McKnight att ogiltigförklara legitim kritik mot den Framväxande kyrkan genom att anta att de som kritiserar den Framväxande kyrkan inte förstår dess termer. Han skrev:

För att förhindra förvirring behöver en distinktion göras mellan ”framväxande” och ”Frambrytande”. Framväxande är det vidare, informella, globala, ecklesiala (kyrko-centrerade) fokuset på rörelsen, medan Frambrytande är en officiell organisation i USA och Storbritannien. ”Emergent Village” (Frambrytande by), organisationen, styrs av Tony Jones, en Ph.D.-studerande vid Princeton Teologiska seminarium och jordenruntresande till förmån för allt som har med Frambrytande och framväxande att göra. Andra namn som hör ihop med ”Emergent Village” är Doug Pagitt, Chris Seay, Tim Keel, Karen Ward, Ivy Beckwith, Brian McLaren, och Mark Oestreicher. ”Emergent” (Frambrytande) i Storbritannien styrs av Jason Clark. Eftersom Frambrytande (Emergent) är det intellektuella och filosofiska nätverket av den framväxande rörelsen, är det ett misstag att tränga ihop allt framväxande i ”Emergent Village”. Framväxande fångar i en term in den globala omformningen av hur ”göra kyrka” i den postmoderna kulturen. Den har inga centrala kontor, och den är lika varierande som evangelikalismen själv.12

Om framväxande är ordet som används för att beskriva “hur göra kyrka i en postmodern kultur”, då behövs termen definieras med en varningsetikett bifogad. I dessa tider när vi får lära oss att en ”kristen bara kan kännas igen för vad han är för och inte vad han är emot”, bildar en sådan vid definition en bana till andlig katastrof.

Vi instrueras i Skriften att vara lika Bereanerna, som rannsakade Skriften var dag ”för att se om det förhöll sig såsom nu sades.” 13 De undervisades av Paulus, den store aposteln som inspirerades av Gud. Idag när kristendomen ”återuppfinns” undervisas vi av många personer som har en väldigt luddig syn på Skriften. Om kristna vägrar kontrollera det som proklameras som kristet i förhållande till Skriften är konsekvenserna förutsägbara.
------------------------------------
Fodnoter:
1 Darren King, “A Response to Reactionism Against the Emerging Church,” Online posting: http://www.precipicemagazine.com/emerging-church-criticism.html, March 15, 2007.
2 Ibid.
3 Ibid.
4 Joh 17:17
5 Matt 7:13
6 Joh 14:6
7 Darren King.
8 Scot McKnight biography, Online posting: http://www.jesuscreed.org/?page_id=1137, March 15, 2007.
9 Scot McKnight, “Five Streams of the Emerging Church,” Christianity Today, February 2007, s.35.
10 Ibid.
11 Ibid.
12 Ibid.
13 Apg 17:10-11