Fra Apg29.nu/4. april 2015.
Av Holger Nilsson.
”…vi hade själva skådat hans härlighet." 2 Pet 1:16.
Ett stort lysande Kors uppenbarades i himlen ovanför Koncentrationslägret i Sachsenhausen i Tyskland. Det sågs av tusentals fångar i flera timmar.
Att själv ha sett någon form av Gudsuppenbarelse är en upplevelse. Många gånger brukar det då finnas de, som vill bortförklara sådana upplevelser, med att vederbörande har inbillat sig att sett något. Otron vill ju alltid bortförklara.
Då tusentals och åter tusentals ser samma sak, borde dock varje förnuftig människa kapitulera för, vad dessa sett. Det vittnesbörd, som vi skall återge här, är ett sådant tecken, som setts av skaror av människor samtidigt.
Det hände vid den allra största Kristna högtiden, nämligen Påsken. Omständigheterna vid uppenbarelserna var hårda. Det hände under andra Världskriget.
Edvin Böresen
Tro och fakta i Norge, som vi har utbyte med, återger händelsen, som berättas av en, som var vittne till denna händelse. Han är en gammal man. Edvin Böresen heter han, som här ger oss sin berättelse:
I en hög ålder kan jag i dag se tillbaka på ett liv i tron på min Herre och Gud, allena av Hans nåd och godhet! Det var som tonåring, jag fick ta detta livsviktiga steg. Det skedde under en väckelsetid på Justön utanför Kristiansand.
Glömmer det aldrig. Jag föll på knä vid en huggkubb helt allena, och bad Jesus flytta in i mitt hjärta. Och där och då blev jag född på nytt, som vi kallar det. Ja, jag fick liv i Gud och vad ofattbart stort, intill denna dag är jag bevarad trots både prövosamma och hårda tider, och trots egna fel och brister:
– Tänk, jag får ännu leva i denna underbara gemenskap med min mäktige Frälsare.
Arresterades 1943
På grund av en bagatell blev jag tagen av Tyskarna. Vid den tiden behövdes det inte mycket för att bli arresterad. Efter diverse förhör i det lokala fängelset och på ”arkivet” i Kristiansand gick färden till Grini, därifrån blev jag sänd till det beryktade Koncentrationslägret i Sachsenhausen, i Tyskland.
Den mardröm av förnedring, rädsla och fasa, vi måste leva i där, är ju skildrat av tillräckligt många. Att människor kan göra sådant mot varandra är för mig obegripligt.
Mitt i all smärta och lidande i Sachsenhausen kom till sist Påsken 1944. Tyskarna gjorde ingen skillnad på helgdag och högtid. Slaveriet, tortyren och mördandet fortsatte oavbrutet.
Att jag var Kristen, och allt från ungdomen lärt mig att gå bönevägen, var till stor hjälp och styrka för mig. O, vad skulle jag ha gjort utan Jesus! Men bland massorna rådde bitterhet och hat, inte bara mot Tyskarna, men också mot Gud. Nej om han fanns, så bor Han högt däruppe, en plats utan att bry sig om oss och våra plågor.
Det som hände
Jag kan aldrig glömma det…. och jag har gett Gud det löftet, att jag skall vittna om det resten av mitt liv: det var Påskdagen. Vi bodde i en egen Barack, och som alla fångarna blev vi väckta i tidiga ottan, (ja sent på natten).
Jag hade skiftet vid bordet för att ordna kaffesurrogaten mm. Då är det en av mina kamrater, som ropar: ”Kom och se!” Jag kom ut, och vad är det jag får se? Jo, på denna tidiga Påskdagsmorgon - högt uppe på himlen - står ett stort lysande Kors!
Det fanns inga moln på himlen den dagen. Korset var format med fullständigt skarpa konturer, och det lyste mot oss med en förunderlig klarhet (det var alltså inte tal om något, som liknade ett Kors!)
Alla såg Korset Ja, alla i Sachsenhausen såg Korset denna Påskdag! Det strålade mot tiotusentals stackars utarmade fångar, det strålade mot oss - och talade, ja, det talade om den Gud och herre, som blev prövad i allt i likhet med oss… och som frivilligt tog på sig den djupaste förnedring, skam och förakt, och som till sist gick igenom den mest smärtsamma korsdöd - och på det sättet sonade synden, segrade över Satans välde och förvandlade Korsets förbannelse till ett segerns och livets symbol!
I flera timmar
I flera timmar lyste Korset över Sachsenhausen denna Påskdag. Alla vände sig och tittade. Då vi senare flera tusen fångar stod uppställda på lägerplatsen, lyste det lika klart. Till och med den Tyska kommendanten och hans drabanter stod på sin veranda och studerade synen starkt engagerade.
Tecknet på himmelen fascinerade och förundrade alla. Också våra vaktsoldater, som skulle kommendera oss till dagens arbete, hade svårt att riva sig loss.
Tyskarna ville negligera högtiden
Upplevelsen var fantastiskt - mitt i all nöd och elände. När Tyskarna ville förbise och negligera hela högtiden, grep alltså Gud själv in och stadfäster Påskens innehåll och budskap, och det på ett sätt, som avväpnar och utesluter allt tvivel och snusförnuft!
Både Judar och Hedningar blev konfronterade med Korsets Evangelium denna Påsk, som en hälsning från Honom, som har lidit mer än alla, och som av ren Gudomlig kärlek gav sitt eget liv.
Jag överlevde
Jag överlevde denna fruktansvärda tid i Sachsenhausen. Vi blev räddade av de ”Vita bussarna” - som säkert en del har hört talas om. Ja, jag överlevde och kan idag vara med och vittna om Korset - detta frälsarens banér, som riktigt nog är en anstöt för Världen, men som är erkänt av Gud i himlen - som vi upplevde det rent konkret Påsken 1944!
"Ty talet om Korset är visserligen en dårskap för dem, som går förlorade, men för oss, som blir frälsta, är det en Guds kraft." 1 Kor 1:18.
